Vernissage: 13 maj kl 17-20
/
Utställningen pågår 13 maj – 12 juni 2022
Elisabeth Molins konstnärskap ger en tankeväckande inblick till hur linsbaserat media informerar och blir använt i ett kontemporärt konstnärskap. Hennes arbete handlar om glidningar i perception, tidsförskjutningar och kroppsliga förskjutningar; ofta gestaltade som video, fotografi, installation och performance. Hennes verk ser bortom värdens glatta ideologi i vilket vi lever och finner där flertal skakande motsättningar, förskjutningar, asymmetrier och tysta orättvisor.
”Den mörka, bläckliknande substansen rann nerför mitt finger. Hade det inte varit för den skarpa lukten hade jag slickat den. Opaciteten i dess svärta kändes väldigt sensuell. Och för mig var oljan naturligt kopplat till materialet i läderskorna som höll vätskan, som formar vätskan till något fast, utan tvekan eller ansträngning. Jag hade definitivt inte blivit förvånad om skorna själva varit en inkarnation av oljans plasticitet. Det sporrade mig att tänka på de invecklade återkopplingsslingor som finns mellan våra kroppar och sinnen, hur vi sträcker oss ut i världen samt till de föremål och tekniska proteser som finns omkring oss. Du tror att du är i kontroll över kvastskaftet – men kanske den också styr dig, genom sin diskreta beteendekontroll. Kråkor attraheras av bilden av sig själva, sin kopia.
Skorna som står på golvet är de materiella kopiorna av ett par skor som förekom i drömmen hos en nattvakt, intervjuad av Molin. Mitt möte med dem och den mörka vätskan inuti dem, tillsammans med bilden av ett glas mjölk med olja som hälldes i, fick mig att tänka på de olika sätt som finns för att göra kopplingar mellan saker: i symboliska, metaforiska eller metonymiska register, på antingen en praktisk eller föreställd nivå. Vad för betydelse kan den mörka vätskan bära på? Om vakten stoppade sina fötter i skorna skulle det utan tvekan blöta hans strumpor och fläcka golvet. Är det en metafor för hans tveksamhet mot att gå runt i mörkret – eller helt enkelt en bild av faktumet att det är just det han gör?
Elisabeth Molins verk skapar utrymme för fantasi och spekulation genom att fokusera på sambanden mellan vad som är fysiskt närvarande och vad som finns i en förmedlad form, som en bild, en kopia, en skugga. Olja och mjölk, hur olika de än är, delar egenskaper som kan göra dem båda till metonymier för produktion och reproduktion. Kor är utmärkta maskiner påminner filosofen Vilém Flusser oss om, likt ”prototyper av framtida maskiner som kommer att designas med avancerad teknik och informerad av ekologi. I själva verket kan vi konstatera att, i nuet, är kor en triumf för en teknik som pekar mot framtiden.” Sätten på vilket vår existens är intrasslad med olja är svindlande. Som en resurs för transport, värme och plastprodukter är den nära kopplad till dödlig politik. Oljan visar oss vägen in i en apokalyptisk nutid och framtid, samtidigt som den är en biprodukt av de tidigare livsformer som bebott denna jord. Som ogenomskinliga substanser utan färg utgör mjölk och olja varandras kontrast eller reflektion, när de blandas finner vi oss själva i osäkerhetens gråzon.
Molins arbete riktar uppmärksamheten mot utkanterna av vad vi kan uppfatta, vad som kan förnimmas och vetas: inloppen på filmremsan med sina färgkoder, men som inte avslöjar vad som finns på den; bilder av en brinnande kamera och reflektion av en person, där hierarkin mellan bakgrund och förgrund suddas ut. Vi är här i fullt dagsljus, omgivna av saker och representationer av ting, men precis bakom det lurar mörker och tomhet. På gränsen till vad vi är säkra på kan vi finna att saker som vi trodde var stilla rör på sig, vi kan upptäcka sakers skuggexistens, eller värdesätta de till synes obetydliga rörelserna av en fluga som tvättar sig.”
Utställningstext av Anne Kølbæk Iversen
Elisabeth Molin tog examen från Chelsea College of Art 2009 och från Royal College of Art 2013. Hon har sedan dess visats bland annat på KW Institute, Berlin; BB15, Linz; MK Gallery, Milton Keynes; Wiels, Bryssel; Belmacz, London; Sixty Eight Institute, Köpenhamn; Austrian Cultural Forum, London och ISCP, New York. Hens videor har även visats som en del av den 32:a bildfestivalen i Toronto, den 31:a Stuttgarter Filmwinter i Stuttgart och den 7:e Medrar-videofestivalen i Kairo.
Utställningen genomförs med stöd av Malmö Stad, Kulturråd och Arts Council England
