Vernissage 13 januari, kl 17-20
Artist talk med Inta Ruka under vernissagekvällen kl 18.30
I rummet [format] visas filmerna Fotografen från Riga och Vägens Ände av Maud Nycander
Utställningen pågår 14 jan – 5 mars 2017
.
Inta Ruka är en av Lettlands mest framstående dokumentärfotografer. Med stor värme och respekt för individen har hon i över tre decennier porträtterat människor i sitt hemland. Hennes närvarande och varsamt komponerade bilder berättar om livets svårigheter men också dess lycka och glädjestunder.
Ruka har en säregen förmåga att skapa ömsesidigt förtroende till andra människor. Hon pratar spontant med folk på gatan, i toalettkön eller i kvarterskiosken och får dem att berätta om sin tillvaro och sina liv. I hennes fotografier syns denna tillit i de porträtterades oförställda blickar som tittar rakt in i kameran utan att försöka försköna eller skydda sig själva. Ruka fotograferar i människornas vardag, ofta i deras hem eller närmiljö. Porträtten är nära och personliga, men tillsammans berättar bilderna om en tid och ett levnadssätt som mycket snart är på väg att försvinna i Europa.
På Fotogalleriet [format] visar vi ett 50-tal bilder från två serier: My Country People och Dainas Life. Båda är fotograferade i och omkring Rukas mammas hemby Balvi i östra Lettland, ca 35 km från den ryska gränsen. Serien My Country People påbörjade hon år 1982 då hon bestämde sig för att följa med byns cyklande brevbärare. Hon lärde känna så gott som alla byns invånare och under åtta år porträtterade hon dem hon mötte. I utställningen finns Rukas korta historier om människorna, antecknade för hand med blyerts direkt på väggen under porträtten. Serien Dainas life är en berättelse om Daina Tavare och hennes barn Edgar och Iveta som bor på landsbyggden utanför Balvi. Vi får också möta Dainas syster Ligita som arbetar på posten inne i stan som då och då kommer på besök. Ruka har under många år porträtterat familjen och i bilderna får vi följa Daina i livets olika skeenden och ständiga förändring.
Ruka fotograferar analogt med en Rolleiflex-kamera och kopierar i sitt mörkrum hemma i källaren. Hennes bilder har många gånger jämförts med svenska fotografen Sune Jonsson som bl.a. dokumenterade avfolkningen i Västerbottens inland på 1960-talet, men också tyska August Sander och amerikanska Dorothea Lange.
I Rummet [format] visas två filmer av den svenska dokumentärfilmaren Maud Nycander. Fotografen från Riga är ett kärleksfullt porträtt av Rukas liv och konstnärskap. Sedan mitten på 90-talet är de nära vänner och i filmen skildras också olikheterna i deras bakgrund och uppväxtvillkor. I Vägens ände har Nycander återvänt till Daina Tavare som nu lever helt ensam långt ute på landsbygden. Hon bor i ett fallfärdigt hus utan elektricitet eller rinnande vatten och närmaste väg ligger tre kilometer bort. I båda filmerna berättar Nycander om ett Lettland i stor förändring som fortfarande försöker återhämta sig efter Sovjetdiktaturens fall.
I en tid då främlingsfientlighet tar ett allt hårdare grepp om Sverige och västvärlden visar både Inta Rukas uppriktiga porträtt och Nycanders personliga filmer att alla människor bär på en livshistoria som förtjänar att berättas med värdighet och allvar.
.
Inta Ruka (f. 1958) är verksam i Riga, Lettland. Hon är en självlärd fotograf och fick hon sitt stora genombrott 1999 då hon representerade Lettland på Venedigbiennalen. Hennes fotografier har visats på ett stort antal museer och konsthallar runt om i Europa, bl.a i samlingsutställningen Ett sätt att leva – svensk fotografi från Christer Strömholm till idag på Moderna Museet Stockholm och Malmö (2014), You and Me på Fotografiska Stockholm (2013) och Amalias Street 5 på Latvian National Museum of Art, Riga (2009). 2012 publicerade hon boken People I know vid Bokförlaget Max Ström.
Maud Nycander (f. 1960) är verksam i Stockholm och är en av Sveriges mest uppmärksammade dokumentärfilmare. Hon står bakom många hyllade dokumentärfilmer, som t.ex. Nunnan (2007) som 2008 tilldelades en Guldbagge för bästa dokumentärfilm och Palme (2012) som hon regisserade tillsammans med Kristina Lindström. Filmen om Sveriges tidigare statsminister visades på över 110 biografer i hela landet och är den mest visade svenska dokumentärfilmen hittills. 2012 tilldelades hon Konstnärsnämndens tioåriga långtidsstipendium.
.
Läs recensionen i Sydsvenskan av Jenny Maria Nilsson här.