A friend told me that I would burst if I didn’t let my feelings out. I kept them inside. At every moment of lost control they came tearing through. Nights became havens where rebuked fantasies ran loose. Captivity made them monstrous. They attacked my dreams like werewolves. Transforming me. As the transformation faded in daylight, I could still feel the seeping cracks in my skin. I fought it with every breath, but there was only one way to end it – symbiosis.
“Or, he may have the idea of a monstrous hag squatted upon his breast – mute, motionless and malignant; an incarnation of the evil sprit – whose intolerable weight crushes the breath out of his body, and whose fixed, deadly incessant stare petrifies him with horror and makes his very existence insufferable.”
Robert MacNish “The Philosophy of Sleep” 1834, s. 123-134
Gabriella Jonsson (f. 1985) bor och arbetar i Göteborg. Jonsson har en bachelorexamen i konst från Konstfack och studerar sitt första år på masterprogrammet i fotografi vid Akademin Valand (f.d. Högskolan för Fotografi) i Göteborg. Hon ställde ut på Hasselblad Center med utställningen Ny Nordisk Fotografi 2012.
Kärnan i Jonssons arbete är idén om kroppen som ett aggressivt utlopp för ett undertryckt omedvetet. Arbetena kretsar kring teman som förhållandet mellan kropp/sinne/hem inom ett psykoanalytiskt kontext, kvinna-som-monster och kroppslig alienation. Dessa ämnen bearbetas genom ikonografin inom skräck- och science-fiction. Jonssons intention är att undvika polariteten mellan offer och förrövare genom att visa på ett tredje alternativ; där hybriden och symbiotisk samvaro verkar.