//”Det första som jag tänker när jag ser dina verk har med minnen att göra, eller snarare sorg och saknad, två känslor som ofta går hand i hand med minnen. Minnet-sorgen-saknaden jag tänker på är den som jag känner när jag tittar på fotografier av min mormor som ung. Min mormor lever fortfarande men människan jag ser på bilderna finns inte mer. Jag kan egentligen inte sakna denna mormor som ung, jag har aldrig träffat henne, men ändå känner jag sorg. Att sortera bilderna och lägga dem i en fin gul låda blir ett sätt att hålla kvar det jag aldrig haft. Att samla är att vilja minnas.
Nationer har ett minne som på samma sätt som mitt eget aktivt skapas. Motorn i detta minnes centrum är gigantisk apparat av muséer, stipendiefonder, statyer, bibliotek och frimärken. Alla delar i minnesapparaten arbetar mot samma sak, att skapa det vi ska minnas. Över tid skärs det som skaver bort och motiven bleknar till något annat. Kanske som i dina bilder med en skön natur vackert ordnad i olika färgskalor. Landskap, fjäll ekande tomma. Ett trauma dolt i en svindlande natur. eller tomma formationer av inget, där allt som är kvar är geometriska mönster i svart och vitt. ”Jag minns, det vill säga jag hittar på.” som Mircea Cărtărescu skriver.
Samlande handlar inte bara om minnen utan är också ett substitut för skapande. Frimärkssamlande är ett typexempel på detta. Här finns en ändlig serie och väl uppställda ramar och det är bara att fylla de tomma hålen. Spänningen ligger i strävan mot det fulländade. När det där sista frimärket hamnar på plats, då det bara är att stänga albumet för gott och skynda vidare mot nya mål. Den gnagande känslan av uppgivenhet tar vid där hoppet och längtan tar slut.”// Charlie Järpvall
I utställningen När en gång fjällen fallit från våra ögon i Rummet visar Kim Westerström tre verk som närmar sig fotografiets historiebärande funktion och fotografiets koppling till sanning och samlande.
Kim Westerström arbetar med fotografi och installationer, i vilka en personlig erfarenhet kombineras med ett konceptuellt förhållningssätt. I ett melankoliskt mörker återfinns något tryggt och igenkännbart. Återkommande teman kretsar kring hemmet, förlust och erinring. Westerström använder sig av insamlande och ett omformande av föremål som tycks överbrygga tidens förlopp.
Kim Westerström är född 1979 i Lund och verksam i Malmö och Berlin. Han är utbildad vi konsthögskolan i Köpenhamn och Högskolan för fotografi i Göteborg.