Fotografen Stefan Bladh har under sju år följt en Turkisk nomadfamilj. Han blir en nära vän till familjen och lever tillsammans med dem under perioder mellan åren 2002-2008.
Genom deras mobiltelefon hittar han dem på olika platser i landet; hopträngda i små, ouppvärmda rum utan el, vatten eller avlopp, i ödelagda huskroppar eller under motorvägsbroar. Problem med pengar, vård och sociala rättigheter avlöser varandra och varje dag pågår en kamp för att hålla den stora familjen vid liv.
”Vi ligger likt ett radband, skavfötters bredvid varandra. Jag, längst ut bredvid storebrodern Ali, 20. På andra sidan ligger pappa Hüseyin, 40, och snarkar. Småbarnen är inbäddade i mitten. Ovanför oss dånar trafiken, det är sensommar och rått i luften. Jag drar filten jag stulit med mig från hotellet över näsan men kylan och den fräna lukten av sopor, urin och matos tränger sig igenom. Och bakom den, lukten av motorväg; avgaser, asfalt, bränt gummi. Vi ligger på betongfundamentet under viadukten, på upphittade mattor och filtar. Det är kolsvart ute. Jag ligger vaken och lyssnar på vildhundarna som gläfsande jagar råttor bland soporna, människor som smyger förbi i gruset.” – från Stefan Bladhs inledning till boken ”The Family” som släpps i samband med utställningen på fotogalleriet [format].
Från förordet skrivet av Anders Petersen: ”Stefan är inbjuden både som vän och fotograf och han är väl medveten om det ansvar som följer på detta. I hans bilder finner vi både förtvivlan och ömhet, med fokus på den mänsklighet som vi delar. Han vet att fotografi inte handlar om fotografi. Att det är mötet som betyder allt.”