I sitt utforskande av olika kulturer, där kopplingen mellan vardagsliv och ritualer är viktiga ingredienser, har Graciela Iturbide utvecklat sin egna dokumentära stil med surrealistiska inslag både i sitt hemland Mexiko och i andra länder. Undersökandet har sin början i hennes intima porträtteringar av Seri och Zapotek-indianerna som sedan kom att utvecklas till skildrandet av abstrakta landskapsmiljöer. Med sina poetiska självporträtt där djur – både levande och döda – ofta förekommer uppstår en psykologisk spänning som har kommit att karaktärisera hennes bildproduktion; Spänningen mellan människan och naturen, individen och kulturen och det verkliga och det svårförklarliga.
Iturbide refererar och använder sig av symboler som på olika sätt knyter an till den latinamerikanska geografin för att skildra sociala och universella teman som liv och död.
Graciela Iturbide är född 1942 i Mexico City och är utbildad på Centro de Estudios Cinematográficos (CUEC) vid La Universidad nacional de México.
En utställning från Hasselbladsstiftelsen, Göteborg