Julia Peirone – Coral Punch

Julia Peirone – Coral Punch

Vernissage 4 mars 2016 kl 17-20
Artist talk med Julia Peirone, 6 mars kl 14-15
Utställningen pågår 4 mars – 24 april 2016

.

I Julia Peirones arbeten skildras unga tonårstjejer och de krav och ideal som omger dem. Genom att ständigt söka sig till det ”misslyckade” och icke-tillrättalagda, tränger Peirone genom den perfekta ytan och utmanar både sina modeller och omvärdens syn på dem. På fotogalleriet [format] är vi mycket glada över att få presentera utställningen Coral Punch med flera av Peirones arbeten från de senaste åtta åren.

Peirones mest uppmärksammade porträttserie More than Violet föreställer unga tjejer fångade mitt i en rörelse. Hon tar mängder med bilder under fotograferingen och väljer sedan ut de som annars brukar rensas ut redan i första urvalet. Tjejerna blundar eller har halvstängda ögon, vissa har munnen öppen som om de är på väg att säga någonting eller så tuggar de tuggummi, händer har ofta sökt sig till håret. Tvärtemot såväl traditionen av det klassiska studioporträttet, som de mer moderna selfiebilderna, vilka båda oftast syftar till att framvisa modellen från sin bästa och vackraste sida, visas tonårstjejerna här i ofrivilliga grimarser och minspel. Inför studiofotograferingen har tjejerna gjort sig vackra med smink och fixat hår. Men deras förmodade skönhet når inte fram till betraktaren. De är inne i sig själva, för ögonblicket ointresserade av kameran och oss som tittar på bilden. Istället syns deras försök att behaga oss som ett lager ovanpå huden.

I serien Badland får vi komma bakom kulisserna i Peirones studio. Bilderna visar unga tonårstjejer som gör sig i ordning eller väntar, omedvetna om att de just då blir fotograferade. Inför arbetet med More than Violet satte Peirone in en annons på en hemsida för statister. Hon fick svar från över 200 unga tjejer som ville vara modeller i hennes bilder. I videon Jag är alltid glad/ I´m always happy som ingår i Badland,har hon lånat meningar från breven och klippt ihop dem till en enda lång monolog. Tillsammans formar de en bild av de motsägelsefulla och omöjliga kraven som omger unga tjejer idag. I videon visas en tjej som tålmodigt tittar in i kameran samtidigt som en röst läser upp texten.

I Cherry, Honey, Sugar… och Horizons tar Peirone ett vidare grepp om medias och reklamens påverkan på unga tjejer. Serien Cherry, Honey, Sugar… föreställer använda hårsnoddar, flera av dem med avryckta hårstrån kvar. Titlarna påminner om den typ av sötsliskiga språk som ofta används i marknadsföring mot tonårstjejer, men också om smeknamn som pojkvänner ger till sina flickvänner. Tillsammans kan de ses som en porträttserie av tjejerna, där kroppen symboliseras av hårstråna som fastnat på snodden. Håret, som annars är en viktig skönhetsmarkör för unga tjejer får här istället en oren och lite äcklig innebörd. I Horizons har Peirone använt ögonskugga som blivit över efter fotograferingen av More than Violet. De olika glittriga nyanserna skapar en skimrande horisont i en magisk drömvärld.

I Bump, set, hit and spike arbetar Peirone tydligare kring de sexuella anspelningar som ofta läggs på tonårstjejernas kroppar. Titeln för tankarna till cheerleading som är en sport mest utövad av unga tjejer. Hon har instruerat sina modeller att släppa kontroll över kroppen och låta den falla till marken. Ansiktsuttrycket däremot är lugnt och stilla med fokus riktad inåt, mot dem själva. När bilderna tas är tjejerna precis på väg att lyfta sig upp från marken. Rörelsen är oskyldig, men får ett sexuell antydan, troligen omedvetet från tjejerna själva. Att de befinner sig i en tid mitt emellan barndom och vuxenliv blir också tydligt i deras outfits. Kombinationen av träningskläder och sminkade ansikten skapar den dubbelhet som så ofta återkommer Peirones arbeten.

.

Julia Peirone (f. 1973) är uppvuxen i Lund och bor numera i Stockholm. Hon är utbildad vid Högskolan för fotografi i Göteborg (1996-1999) och Konstfack i Stockholm (1999-2001). Hon har haft separatutställningar vid bland annat Museum Anna Nordlander i Skellefteå (2014) och Uppsala Konstmuseum (tillsammans med Anders Sletvod Moe) (2009). 2012 medverkade hon i utställningen De synliga på Artipelag i Stockholm, en utställning som presenterade 21 av de mest framstående konstnärerna inom svensk samtida fotografi. Samma år deltog hon också i Aperture Foundations utställning Different Distances i New York. Peirone har publicerat böckerna Waiting for Red Pigtails (Sailor Press, 2013), More than Violet (Art & Theory, 2012) och Blind Smek Min Kind (Ordfront/Galago, 2002).

.

Läs recensionen i Sydsvenskan av Thomas Millroth här.